Stormaktens sista kung

Han var pojken som fick kronan i sin hand
Ännu ung men med ett svärd av järn och brand
Europa höll andan när han red mot krig
En kung utan rädsla, ett öde utan stig

Han valde häst och eld, han valde fält
Inte tronens lugn, han ville bli en hjälte
Med stövlar i snö och blicken rakt fram
Ett rike i ryggen, ett svärd i sin hand

Karl den tolfte - född i krut och i stål
Stormaktens son, han satsade allt i ett mål
Han vann, han brann, tills världen sa stopp
En kung utan frid, men med evigt hopp

Narva föll i natt, mot övermaktens hav
De sa det var omöjligt - men han tog vad han gav
Seger på seger, hans namn blev ett dån
En krigarkung smidd av is och kanon

Men hjulen vände, vintern tog sitt grepp
Ryssland var stort, och marschen var för knäpp
Vid Poltava föll drömmen i blod och sand
Stormakten darrade, tappade sin hand

Karl den tolfte - ensam på sin tron
Med världen som fiende, med kriget som ton
Han gick aldrig hem, han gav aldrig upp
Tills segern blev aska och riket blev kropp

År blev till exil, år blev till sår
En kung utan land, men med minnet kvar
Han kom hem till norr, till murar och sten
Med kriget i blicken - redo igen

Vid Fredrikstens murar, i nattens ljus
Ett skott, ett slut, ett fall utan brus
Ingen vet än vem som tog hans liv
Men historien stannade - och skrev sitt arkiv

Han dog som han levde, i främsta led
Med svärdet i tiden, med viljan som ed
Inte på tron, inte i sal
Utan i kriget - hans eviga val

Karl den tolfte - ung, hård och fri
Stormaktens eld, dess sista geni
Han tog oss till toppen, han tog oss till fall
En kung, ett liv - han gav oss allt

Så sjung hans namn i vind och snö
Om kungar som brinner - och vägrar dö
Karl den tolfte, minnet står kvar
När stormakter faller - och historien svarar